Fånglägret Dragsvik för tillfångatagna röda finländare efter inbördeskriget 1918 utvecklades snabbt till den värsta humanitära katastrofen i Finlands moderna historia. På några månader mötte här mer än 3 000 män en för tidig död i en märkligt nedtystad skandal.
Hur gick det så? Vad hände utanför Ekenäs sommaren 1918?

”Inget motsvarande ens i tsardömets fängelser!”

– Så beskrev den nytillträdde överläkaren, professor Robert Tigerstedt de vidriga förhållandena sommaren 1918 i det röda fånglägret i Dragsvik i svenskspråkiga sydvästra Finland. Efter det blodiga inbördeskriget i Finland våren 1918 förlades omkring 10 000 tillfångatagna röda i de tidigare ryska kasernerna utanför småstaden Ekenäs. På bara ett par månader avled mer än 3 000 av dem, finländska män i sin bästa ålder.
Fånglägertragedin måste betraktas som den värsta humanitära katastrofen i modern tid i Finland och gav upphov till landets största massgrav.
Varför gick det så här? Vad var det egentligen som hände innanför taggtrådsstängslet i Dragsvik den ödesdigra sommaren 1918. Och hur kommer det sig att eftervärlden vetat så lite om den här okända katastrofen, trots att den väckte stor samtida uppmärksamhet i bland annat Sverige?
I Fånglägerhelvetet Dragsvik tecknar författaren, historieläraren och doktoranden Sture Lindholm på basen av ett digert arkivmaterial och många ögonvittnesskildringar en bild av den ofattbart fasansfulla verkligheten i fånglägerhelvetet Dragsvik den ödesdigra sommaren 1918.