Biografi

Författare Bild

Andrew Sayer

Andrew Sayer (f. 1949) är professor i social teori och politisk ekonomi vid Lancaster University i England och (sedan 2009) hedersdoktor vid Lunds universitet.
Andrew Sayer har bland annat gjort sig känd för sin vidareutveckling av Pierre Bourdieus analys av kulturellt och ekonomiskt kapital med fokus på ojämlikhetens betydelse för hur människor värdesätter varandra och vad det får för inverkan på individens självkänsla. Sayer försöker förklara hur det kommer sig att klass förnekas, trots att klasstillhörighet har en enorm betydelse för individens handlingsutrymme och ”livschanser”.
Bland sina forskarkollegor är han dock mest känd för sitt arbete med att utveckla den kritiska realismen som kunskapsbas för samhällsvetenskaplig forskning och för sitt idoga arbete med att sudda ut gränserna mellan olika vetenskapliga discipliner.

Tidigare utgivet av Andrew Sayer:
• 2011. Why Things Matter to People: Social Science, Values and Ethical Life. Cambridge University Press.
• . 'Habitus, work and contributive justice', Sociology, 45(1): 7-21.
• 2009. 'Who's afraid of critical social science?', Current Sociology. 57(6): 767-786
• 2005. The Moral Significance of Class. Cambridge: Cambridge University Press.
• 2005. 'Class, worth and recognition' Sociology, 39 (5) 947-963 reprinted in Lovell, T. 2007. Misrecognition, Social Inequality and Social Justice, Routledge, pp. 88–102.
• 2005. The Moral Significance of Class. Cambridge University Press.
• 2000. Realism and social science. London: Sage.
• Ray, L. and (eds.). 1999. Culture and Economy After the Cultural Turn. London: Sage.
• 1995. Radical Political Economy: Critique and Reformulation. Oxford: Blackwell.
• and Walker, R. 1992. The new social economy. Oxford: Blackwell.
• Morgan, K. and 1988. Microcircuits of capital. Cambridge: Polity.
• 1984/1992. Method in Social Science: a realist approach. Hutchinson/Routledge.
• 1981. ‘Abstraction: a realist interpretation’ Radical Philosophy 28: 6-15
• 1982. ‘Explanation in economic geography’ Progress in Human Geography 6: 68-88